Ligga på stranden?
Cirkus 37 grader i St Kilda i går. E slutade tidigt och kom på den briljanta idén att vi skulle mötas nere vid stranden och slappa lite. Förnöjt tänkte jag. Var lite trött på sitta inne och kände att ett svalkande dopp inte hade suttit fel.
Sagt och gjort, jag packar en ryggsäck. Mina badkläder, Elins badkläder, handduk, vatten, kletig solskyddsfaktor, jongleringsbollar, böcker och en filt att ligga på. Ingen liten filt man köper på IKEA för 20 kronor utan en stor jävel, som en storarumsmatta skulle jag kunna tro. Den får ju givetvis inte plats i ryggan så det får bli att kånka med sig en extra påse i ena handen. Det känns lite tungt, men va fan, så långt är det ju faktiskt inte ner till stranden.
När man öppnar dörren och kliver ut känns det som att någon dragit en sovsäck över huvudet på mig. Och där i gömt diverse värme-element. Man ska inte klaga på värmen tänker jag men efter tre steg i riktning mot mitt mål har den tanken sprängts i luften.
Nästan framme får jag stå och vänta vid ett övergångsställe som aldrig blir grönt. Packningen har ökat då jag av någon lustig anledning nu helt plötsligt har två LP skivor under var arm. Fortfarande inte grönt och flugorna dyker upp. Dessa Djävulens kryp vars enda uppgift i livet är att irritera, äta bajs och irritera. Desperat försöker jag blåsa iväg dom, utan resultat givetvis. Det blir grönt och jag har nog bara 200 meter kvar. Får en snilleblixt och stannar vid kiosken för att köpa mig en kulglass. Bra Simon, det blir gott. Efter 5 sekunder kan jag dricka glassen ur struten och har nu inga händer kvar till flugorna.
Jag och E hjälps åt att lägga ut den enorma filten. Byter om. Lägger oss ner för att börja läsa lite. Då, självklart, ska det komma en vindpust. Den hade varit jättevälkommen vid övergångsstället men inte nu. Nu har jag lagt mig till ro, lite under skuggan. Det behövs inte. Så klart har vinden med sig en näve snustorrt gräs som den glatt strör över mig, Elin, filten och våra böcker. Vi går ner och badar.
Väl tillbaka blir filten blöt, all sand man har samlat med sig på fötterna strös försiktigt över och skapar en såndär mysig bekväm filt. Efter ett desperat försök att läsa bok liggandes på rygg med en kamera som huvudkudde ger vi upp och går hem.
Men det var skönt att bada!
Sagt och gjort, jag packar en ryggsäck. Mina badkläder, Elins badkläder, handduk, vatten, kletig solskyddsfaktor, jongleringsbollar, böcker och en filt att ligga på. Ingen liten filt man köper på IKEA för 20 kronor utan en stor jävel, som en storarumsmatta skulle jag kunna tro. Den får ju givetvis inte plats i ryggan så det får bli att kånka med sig en extra påse i ena handen. Det känns lite tungt, men va fan, så långt är det ju faktiskt inte ner till stranden.
När man öppnar dörren och kliver ut känns det som att någon dragit en sovsäck över huvudet på mig. Och där i gömt diverse värme-element. Man ska inte klaga på värmen tänker jag men efter tre steg i riktning mot mitt mål har den tanken sprängts i luften.
Nästan framme får jag stå och vänta vid ett övergångsställe som aldrig blir grönt. Packningen har ökat då jag av någon lustig anledning nu helt plötsligt har två LP skivor under var arm. Fortfarande inte grönt och flugorna dyker upp. Dessa Djävulens kryp vars enda uppgift i livet är att irritera, äta bajs och irritera. Desperat försöker jag blåsa iväg dom, utan resultat givetvis. Det blir grönt och jag har nog bara 200 meter kvar. Får en snilleblixt och stannar vid kiosken för att köpa mig en kulglass. Bra Simon, det blir gott. Efter 5 sekunder kan jag dricka glassen ur struten och har nu inga händer kvar till flugorna.
Jag och E hjälps åt att lägga ut den enorma filten. Byter om. Lägger oss ner för att börja läsa lite. Då, självklart, ska det komma en vindpust. Den hade varit jättevälkommen vid övergångsstället men inte nu. Nu har jag lagt mig till ro, lite under skuggan. Det behövs inte. Så klart har vinden med sig en näve snustorrt gräs som den glatt strör över mig, Elin, filten och våra böcker. Vi går ner och badar.
Väl tillbaka blir filten blöt, all sand man har samlat med sig på fötterna strös försiktigt över och skapar en såndär mysig bekväm filt. Efter ett desperat försök att läsa bok liggandes på rygg med en kamera som huvudkudde ger vi upp och går hem.
Men det var skönt att bada!
posted by Simon at 03:28
1 Comments:
HAHA! jag ser senariet framför mig!Och tänker mig diverse miner du gör när du är upprörd över flugor och sand och skit. JAG ÄLSKAR DIG KOMPIS.
Skicka en kommentar
<< Home